Sahamalaza – äventyr långt från allfarvägarna 

Vi har nu kommit till andra delen av Cathinkas studieresa till Madagaskar. Om du missade den första så hittar du den här.

Vi väcks av en magnifik soluppgång där himlen lyser rosa, så vi flyger upp ur våra sängar. Lodgen vi bor på denna natt är enkel men med ett spektakulärt läge precis vid strandkanten på en liten halvö i Ankify på nordvästra Madagaskar. Solen stiger över det bergiga landskapet, ett skådespel vi inte vill missa utan rusar ut i våra nattsärkar men med kamerorna i högsta hugg. På havet framför oss, Moçambiquekanalen, ror fiskarna ut till havs, allt för långt ut för att vi ska kunna höra årorna slå.

På blått, ganska gropigt, men väldigt vackert hav

Efter en stadig frukost packar vi åter ihop våra saker men denna gång tar vi vårt pick och pack ner på stranden för den här delen av resan sker med båt. Vår båt ligger redan ankrad i strandkanten och vi möts av vår besättning, två skeppare och en kille med oklar arbetsbeskrivning. Kanske är han med för att han behärskar lite engelska så att han kan tolka mellan oss och skepparna.

Hur lång båtturen är som väntar oss kan ingen riktigt svara på eftersom det helt beror på havet. Men kanske någonstans mellan 2–4 timmar får vi till svar. Att det lutar mot det längre blir vi snabbt varse eftersom vi går mot vågorna och hela tiden får parera så att båten inte slår allt för hårt i den ganska oroliga sjön.

Kissepaus i ingenstans

Ännu mer varse om hur långt vi ska blir vi när skepparna efter ett par timmar meddelar att vi nu kommit halvvägs. Vi börjar då inse att någon form av kissepaus behövs. Inga problem meddelar skepparna och styr mot en landtunga. Vi gapskrattar när vi går i land för här finns inte minsta buske att gömma sig bakom😅. Tur vi kamperat ihop länge vid det här laget. Men ett vackert ställe har de hittat åt oss även om det kanske inte var så kissvänligt.

Vi siktar vårt första mål

Men så börjar de peka, våra skeppare, mot en strand i fjärran och meddelar att det minsann är dit vi ska. Ju närmare vi kommer ju rödare blir havet. Här färgas viken röd av de mycket järnrika sediment som kommer med floden som rinner ut här. Väl uppankrade på stranden möts vi av hela byns barn.

3 timmars vandring i gassande sol

Efter en kort paus i byn med lite ompackning och snacks bär det av. Tältcampen vi ska tillbringa de kommande två nätterna i ligger en ca 3 timmars vandring härifrån. Vår stora tunga packning lämnar vi på båten med dess besättning. Vårt tyngre handbagage får åka oxkärra och vi, vi får använda apostlahästarna.
Vandringen blir tuff. Inte på grund av landskapet utan på grund av den extrema värmen, fukten och total avsaknad av skugga. Sett så här lite i backspegeln så skulle vi kanske ha hängt kvar någon timme till i byn i skuggan under ett träd men när man är på väg vill man bara komma fram. 

Vår tältcamp

Men vi kommer fram tillslut till vår camp. Själv blir jag mycket positivt överraskad för även om det är mycket enkelt är det tält med ståhöjd och riktiga sängar. Jag hade föreställt mig att vi skulle sova på marken i vanliga campingtält😅. Här har vi t.o.m. dusch i en separat byggnad, även om det bara är kallvatten.

Vi serveras en mycket god middag och avslutar dagen med en kort nattvandring innan vi somnar sött omslutna av naturens alla ljud och djur.

Vi är inte bara campens enda gäster, vi är de första gästerna på ett helt år. Den här delen av Madagaskar besöks inte ofta.

Sahamalaza Nationalpark

Hela anledningen till att vi tagit oss hela denna väg ut till mitten av i princip ingenting är att vi ska besöka Sahamalaza NP och förhoppningsvis få möta en av dess väldigt speciella invånare. Sahamalaza National Park täcker cirka 260 km och inkluderar mangroveskogar, korallrev, kustlaguner och tropiska skogar. Parken är hem för flera hotade och endemiska arter, såsom Sahamalaza sportlemur och blåögd svart lemur. 

Den blåögda svarta lemuren

Och det är just den blåögda svarta lemuren vi i bästa fall ska få möta. Den blåögda svarta lemuren är endemisk för nordvästra Madagaskar, och lever främst här i Sahamalaza National Park. Hanarna har svart päls, honorna rödbrun, och båda kan ha slående blå ögon. Men trots sitt namn de kan också ha grå eller gröna ögon. Arten är akut hotad på grund av avskogning och tjuvjakt. Hur många som finns kvar är svårt att veta men någonstans kring 1 000 individer uppskattar forskarna det till.

På tur i ännu en tropisk regnskog

Så upp i gryningen för att komma ut i skogen medan det inte är allt för varmt. Efter kanske en timmes vandring har vi tur och ser de första individerna högt upp bland trädtopparna. Alltid denna förväntansfulla känsla som pirrar i kroppen när man letar efter de vilda djuren och mötet verkligen kommer till stånd. De är bjussiga och bjuder på ytterligare ngra möten innan det är dags att lämna dem ifred igen.

På forskningsstationen

Efter lunch och en stunds vila ger vi oss iväg till den närbelägna forskningsstationen. Tyvärr är den obemannad för tillfället (och ser ut att ha varit ett tag) så besöket gav inte det vi hoppats på, en himla massa information om våra lemurer.

Ny dag, nya äventyr

Så gryr en ny dag och vi knyter på oss vandringskängorna igen och tar oss tillbaka samma väg vi kom.

Vi må ha varit lite gnälliga emellanåt när värmen blev allt för påfrestande men vilket äventyr vi fick vara med om!

//Cathinka

Foto: Cathinka